Naturcider

ÄPPLENA I BERGSLAGEN

Några veckor varje vår blommar Bergslagen i vitt, moln av äppelkronor som står lite varstans i landskapet; vid övergivna gårdar, gamla järnvägar, betesmarker, diken och i privata trädgårdar. När de mognar, från början av augusti till slutet av oktober, är vi  ute och plockar hos privatpersoner och markägare som vi generöst blivit inbjudna till. Det är en ynnest varje gång och jag möts av så mycket vänlighet. En önskan om att frukten ska komma till användning, en möjlighet till en pratstund över kaffe, en glädje i att dela med sig av det vi har i överflöd. De minsta batcherna vi jäser ligger på 30 liter, experimentella batcher för att kartlägga vad vi har för äpplen med ciderpotential i bergslagen, de största, där vi samjäser äpplen från en viss plats eller plockningssäsong, ligger idag på 500 liter.

9 av 10 äpplen i Sverige faller till marken och krattas bort. Här finns ett överflöd av frukt som produceras, utan vare sig gödsel eller bekämpningsmedel, ofta äldre träd med en smak lika unik som platsen den växer på. Vår idé är att buteljera så mycket som möjligt av Bergslagens oanvända terroir. Vi samlar äpplen i Hjulsjös omnejd, lummiga trädgårdar och vackra, knotiga gamla träd. Med oss från varje besök, främst hos äldre vars knän inte längre bär för att plocka eller ta tillvara på frukten, vars barn för längst flyttat, får vi inte bara äpplen utan minnen. En historia om människorna som bor där, deras barndomsminnen och deras mammas recept på äppelmos och pajer, berättelser om hur det var att växa upp i en familj som drev ett hotell, de tidiga mornarna man gick upp för att arbeta förmiddagspasset på industrin i Hällefors, bilder från ett lantbruk i början avvältra seklet, minnen av planteringen av små träd, idag större än gårdens bostadshus. 

Det har aldrig funnits komersiella äppelodlingar i Bergslagen. Hur äpplena har spridit ut sig i vårt landskap är ibland rent slumpartade. Intresserade plantskolister, som drev sin verksamhet i slutet av 1800-talet, en privatperson med långväga moster som skickade ympris, betesdjur som åt fallfrukt och spred kärnsådder i landskapet, skolläraren som satte äppelfrön för att dra upp plantor som barnen sedan fick lära sig att ympa på. Idag gamla, knotiga och imponerande. Många av dem är tidiga, en rest från det fattiga samhälle som fanns här, där socker var dyrt och torkade äpplen användes istället. De bär på en otrolig doftrikedom och ger en komplex, lättare cider med alkoholhalter kring 6%. Vår erfarenhet är att frösådda träd i vårt område generellt uppvisar en större bredd av karaktärer jämfört med ympade eller kommersiellt sålda sorter - särskilt anmärkningsvärt är innehållet av tanniner i äpplena, samt mer komplexa aromer i högre upplevd koncventration - och det är dessa träd vi främst inriktar oss på när vi letar efter äppelträd.

Det står ett sötäpple vid forsen vid löa hytta. Vildvuxen, med nästan kala grenar som hänger likt pilträd, bara enstaka löv och äpplen kvar i kronan. Det ligger färggranna löv och rödstrimmiga klot i mossan och bland slaggstenen, äpplen har stannat upp i sin tumlande väg ner mot forsen, de ligger i små terrasser skapade av ormbunkar. Några dansar runt i små sjöar fast mellan större stenar i forsen. De är förvånansvärt fina, trots att många nog legat både en och två veckor på backen, alldeles söta, aromatiska, ganska fasta. Intet tillstymmelse till syra. Ett sötäpple. Vilken skatt. Jag klättrar upp och ned över slänten av slaggsten, balanserar med mina vedsäckar, en hackspett skränar i de höga björkarna. 

- Märta Westling, 2024.09.24